OM GLASS av Anna-Lena Brundin
Anna Lena Bergelin – Komiker, moderator, sångerska och författare eller som hon själv utrycker det ”Eftersom jag är mångsysslare och multiartist, kan det vara svårt att sätta fingret på vad jag sysslar med”.
Jag är född 1959. När jag var liten kostade en Piggelin 50 öre. Och en storstrut, som var lyxigast av allt kostade runt 2,20. Jag minns hur min pappa brukade muta mig med storstrutar. Om jag gick och handlade cigaretter (röda Commerce utan filter) till honom samt betalade in för några tipsrader på hästar, och om jag inte berättade detta för mamma, så skulle jag få köpa mig en storstrut. Idag är det annorlunda.
För det första får inte tioåringar köpa cigaretter och förmodligen inte spela heller. För det andra är glassarna dyrare. Och för det tredje är glassarna annorlunda. Storstruten, till exempel, finns inte kvar. Och den som ersatt den (Magnumstrut?) är inte alls lika bra. Varför? Jo, den LÄSKAR inte! Jag vill kunna köpa mig en kall fräsch vaniljglass i sommarvärmen utan att bli hutlöst törstig. Jag vill kunna köpa mig en vaniljglass utan att samtidigt behöva beställa en Ramlösa därtill som om jag hade köpt en tjock grillad med räksallad.
Varför måste allt vara så stort, mastigt och mycket idag? Man förlorar ju magin! Som när jag var liten och köpte godis för min lördagspeng på två spänn. Hur jag stod och velade och omsorgsfullt valde och pekade.
”En sån … och en sån…”
En kola i taget. Kanske en klubba. En sockerbit, ett tefat och en nötcreme. Då låg godisbitarna i små askar och man fick dem i en stinn påse, dock inte större än ett melittafilter i volym. Idag ligger godisarna i stora boxar och man slevar ned sitt godis utan att räkna med en stor skopa i en papperspåse stor som en halv sopsäck. Tråkigt.
Nåja. Tillbaka till glass. Nogger lär (enligt kompis Lena) läska ganska bra ifall man bortser från nougaten inuti och vaniljpucken håller fortfarande måttet – men inte storstruten tyvärr. Min favorit (och då måste jag samtidigt erkänna att jag långtifrån är någon glassälskare eller ens kunnig på glass) är alltjämt Piggelin. Den försvann från marknaden ett tag minns jag, men sen kom den till min stora glädje tillbaka. Inte avlång och rund utan avlång och rektangulär, men med samma smak. Läskande. Kylande. Frisk. När jag födde min son och hade fruktansvärda värkar var just Piggelin min räddning. Hur kylan i magsäcken lindrade. Jag åt säkert tio stycken och (visade det sig) när sonen slutligen kom
ut i livet vägde han 5,5 kg! Jag hade nog aldrig klarat det utan en massa Piggelin.
Dessutom funkar Piggelin som vätskeersättning när man är bakfull. Men det är en annan historia. Vad jag vill säga är att Piggelin passar att heta just Piggelin. Man piggnar liksom till.
Rekommenderas
-
GLASS – En kärlekshistoria av Marie Hagbergjuni 10th, 2018
-
Glassnost av Jan Sigurdmars 10th, 2015
-
OM GLASS av Anna-Lena Brundinmars 6th, 2015
-
Glassminnen av Babben Larssonfebruari 27th, 2015
-
Christoffer Olssons Glasspinneseptember 18th, 2014
